Tänk om allt blev som man tänkt

Då skulle man inte utvecklas som människa och person. Inget går riktigt som man tänkt. Livet är oförutsägbart och himla tur är det.

I allt jag tar mig för möter jag på patrull och lösningarna som jag får är ofta rätt oförståeligt idiotiska.

Människor är också en märklig skapelse. Man hör folk säga men i akt går de emot sin egna ord.

När det kommer till tillit, vem kan man då lita på när man knappt kan lita på sig själv. Menar att min karaktär ibland sviktar fast jag sagt och lovat mig själv annat. Vad är det då som styr oss?

Tron på sig själv och hoppet på en vacker morgondag. Kärlek är en viktig faktor med.

Jag stannar upp, lyssnar, lär och utvecklas. Hör och analyserar måttligt. Respekterar olikheter och agerar rätt.