Kanske tycker man att var dag är det samma. Kanske ser varje morgon likadan ut. Men om det nu skulle vara så, hur kommer det då sig att man blir äldre och klokare. Man utsätts för prövningar i livet. Man upplever glädje och sorg. Man omges av människor man älskar mer eller mindre. Man lär sig vad som är rätt och fel. Då menar jag inte att man alltid gör rätt för då lär man sig inte av sina misstag.
Jag är 28 år. 28 år och jag har lärt mig mycket på dessa 28 år. Jag har lärt mig gå, cykla, prata (flera språk tom), skriva, gråta, skratta mm. Det är faktiskt inte så himla dåligt.
Man ska vara glad för allt man kan för det finns de som inte kan vad just jag kan. Det finns bara en av mig. Ingen är mig lik. Jag är faktiskt unik.
Sen kan man vara lång, kort, smal, tjock, ung, gammal, frisk, sjuk men alla har lika mycket att bidra med. Det spelar ingen roll. Man kan inte leva efter att vara som alla andra. För det kommer man aldrig att bli.
Nu vet jag inte vad jag ska få ut av denna text. Min tanke var först att jag skulle skriva som om mitt liv vore en pocket men det är helt omöjligt. Dessutom tror jag att de flesta undrar vad jag håller på med. Att jag kanske håller på att förlora förståndet men så är det inte alls. Vill bara försöka vara litterär ett tag ;0)
hej syster! jag tyckte det var fina kapitel. jag skulle köpa boken om dig om den kom ut. puss
SvaraRadera