Mörkret sänker sig över det lilla radhusområdet söder om hufvudstaden. Folket sover en stilla sömn. Det lyser i ett fönster. Där inne skymtas siluetten av en flicka. Varför är hon vaken?
Hon vaknade tidigt den morgonen men ville inte krypa ur sängen. Ögonen var tunga som stenar. Benen värkte och armarna skulle aldrig bära hennes kropp om hon nu försökte dra sig ur sängen. Hon hade kvällen innan varit och tränat. Hon hade lovat sig själv att ha den tiden i gymmet som sin tid. Även för väl måendet var det bra. Den tar hennes energi men ger henne så mycket mer kraft. Kraft att handskas med livets alla nyck.
Hon skulle denna morgon till arbetet. Ett arbete med pulserande liv och och ständig rörelse. Men denna morgon som så många andra så var kampen mellan säng och kontorsstol för svår. Hon blundade, fokuserade tog ett djupt andetag och steg upp.
Väl uppe sittandes vid köksbordet sköt sambon till henne en kopp väldoftande kaffe. Hon tog en klunk, blundade och kände att energin fara genom kroppen. Allt det tunga i huvudet var som borta. Livet kom tillbaka.
Dags att komma igång tänkte hon. Nu skulle det ordnas med allt i vanlig ordning. Hon tog sats och ställde sig upp för att ta itu med morgonrutinerna.
Efter ett virrvarr av klädesval för både henne och hennes dotter, sminkborstar med den nya pudermakeupen och hårredskap såsom kammar, hårfön och platttång så stod hon äntligen på trappan. Tog ett djupt andetag och inandades en ny dag. En dag som skulle bli lik som så många andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar