Nu sitter jag här hemma och känner fortfarande hur halsen min river. Jag har ont i kroppen men tror ändå att jag måste iväg till jobbet. Ibland blir man inte friskare av att vila utan måste ut för att bli av med det sista.
Denna vecka har varit den mest konstiga veckan på länge. Jag vill dock inte skriva om det som hänt alla mina vänner. Men jag kan säga att jag tänker på er alla och det är från hjärtat mitt.
Sambon ringde igår på morgonen helt hysterisk. Taket på Coca Colas lager hade rasat in pga all snö så han kom hem tidigt för att man inte kunde garantera säkerheten i byggnaden. Idag var de dock tvungna att gå till jobbet då det finns en hel del att göra.
Snön orsakar verkligen problem här i Stockholm. Man måste se hur mycket snö det är här för att förstå. Vårt staket på framsidan går nästan inte att se. Och det slutar inte att snöa heller. Men idag är det ingenblåst och inget snöfall än så länge. Jag störs inte av all snö men jag undrar hur mycket snö det kan komma under en vinter.
Min lilla Alfons (älskade gudsonen min) har börjat växa. Det ser jag på de bilder jag får. Så söt. Man vill bara äta upp han. Vill så gärna hälsa på han. Men snart kommer de till Stockholm och då ska jag kidnappa honom ;0)
Nu måste jag gå och vila lite. Jag har insett att jag måste lägga upp mer kort här i bloggen. Det är roligare att läsa då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar