.... åkte jag och min far till Paris. Det var en lycka för mig minns jag. Pappa och jag besökte fikastållen. Njöt av utsikten från Eifeltornet. Plaskade med fötterna i fontänen. var i en stor park. Såg Mona-Lisa. Besökte små hak, små hål i väggen och åt helt gudomlig mat.
Dock var jag väldigt envis så när min pappa ville gå av tunnelbanan, minns inte riktigt vilken station så bestämmde jag mig att inte gå av. Så jag åkte iväg och min pappa stod kvar där på stationen. Jag såg skräcken i hans ögon. Stackars pappa. Jag var klok nog att gå av nästa station och pappa kom farande med nästkommande tåg. Tror att han var livrädd faktiskt. Hans lilla flicka ensam i Paris tunnelbanesystem.
Pappa skickade mig denna låt idag på mailen som minne.
Förlåt pappa för alla gånger jag skrämt dig. Kan nu förstå paniken och hjälplösheten när jag själv har fått ett barn.
Kramar i massor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar