Fredag kväll

Idag är det fredag. Sista arbetsdagen den här veckan är avklarad och jag känner mig nöjd med denna vecka. Mycket har hänt och det har varit mycket i görningen. Mina ben värker, ögonen har fått ticks och huvudet känns som, ja vad ska jag skriva? Det känns inte alls. Som att det är ett eko där inne.

Natten mellan den 31 december och 1 januari lovade jag mig själv tre saker. Fröken ias tre budord för 2009.

1: Jag har köpt SATS-kort. Detta innebär att jag under detta år måste träna minst 100 gånger. Jag antar att jag är för snål för att låta det ligga men jag anser själv att det är ett ganska rimligt mål. Jag har redan varit iväg 4 ggr och ska försöka hinna iväg för ett till träningspass i helgen.

Förra veckan tränade jag 2 ggr och denna ligger jag uppe i 2 ggr. dvs 96 ggr kvar i år.

2: 2009 kommer att bli ett bra år. Det gäller att se det goda i allt som händer. Inte "fy vilket väder" utan "det är ingen orkan ute idag vad bra" ;0). Tacksam för det som finns och är. Acceptera folk som de är när de trängs och knuffas på pendeltåget. Le och se glad ut bara.

3: Detta år ska det sparas pengar. Ekonomi är viktigt för mig. Känner att min lust för shopping har minskat radikalt. Jag behöver inget i mitt hem. Jag har bra kläder som hänger. Kan hända att något plagg ska bytas någon gång. Jag har anammat det där med atomatisk överföring. Jag hinner inte se pengarna på kontot innan de är borta. Nu försvinner de in på sparkonton. Förut försvann de bara och fråga mig inte vart de tog vägen.

Nu har ni mina 3 budord inför 2009. Jag tror verkligen att jag kan hålla detta. Det är realistiska mål. Kloka mål. Känner dock att familj och vänner kanske borde ha ett fjärde budord. Att jag ska hitta mer tid för dessa. Men jag lever i ett lugn just nu.

Att se tillbaka på föregående år och sen blicka frammåt. Det ser ljusare ut på horisonten. Framtiden har mycket att ge. Det är bara att se till och uppskatta allt som sker. Livet är till för att leva så njut.

Nu sitter jag här framför datorn en fredagkväll när alla andra är ute och roar sig. Men det gör inget. Jag har familjen här, den andra delen av familjen träffade jag för någon timme sedan, vännerna är bara ett samtal bort. Jag sitter här framför datorn och det har jag valt själv. För jag trivs här, i mitt hem, med mitt liv. Kan det bli bättre?