De säger att hoppet är det sista som överger människan men är det verkligen så?
Jag har under den senaste tiden förlorat människor runt mig. Det är jobbigt för att utöver saknaden gör det en påmind om hur skört livet är. Jag är livrädd för att dö. Livrädd för att ingen ska minnas mig.
Jag hoppas att så inte ska vara fallet men detta med självmord. Vänds hoppet åt andra hållet då? Hoppet att inte vakna upp, hoppet att dö?
Världsspråket i livet är kärlek. Kärleken till det som får oss att må bra. Den som gör oss lycklig. När någon rycks bort från en. En man älskar och en som gör livet lättare. Ens andra hälft. Försvinner konsten att se det andra vackra som man kännt stark kärlek för? När byter hoppet riktning?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar