Tankar

För ett tag sedan fick min far tillgång till att läsa min blogg. Han läste och kommenterade det jag skrivit om min mor.

En kväll ringde han mig och vi pratade länge om det. Han undrade inte direkt men jag förstod undermedvetet vad han menade. Varför skriver jag inget om de människor som faktiskt finns kvar på jorden om hur mycket de betyder för mig?

Jag har nu funderat en del. Anledningen att jag skrev om min mor är för att jag idag inte kan berätta för henne hur mycket hon gjort för mig och hur mycket hon har betytt för mig. Det jag kan göra är att skriva om henne och på så sätt kanske förmedla en tanke.

Gällande min älskade far så är det så att han betyder lika mycket för mig. Så fort ett stort beslut skall fattas i mitt liv måste jag ringa och prata med min far om det. Han är mitt stöd och min vägledning här i livet. Utan min far hade jag kanske inte stått här idag och varit den jag är. Av honom har jag fått lugnet, empati och mitt "tekniska" sinne.

Jag älskar dig pappa. Jag hoppas att du vet det och att jag visar det. Det betyder mycket mer än att jag skriver det i en fånig blogg. Om jag inte visar hur mycket du betyder för mig trotts att jag nu är "vuxen" så säg till.

Kjam kjam