7 Januari 2000

En dag jag minns. Vaknade tidigt på morgonen. Jag hade sovit över hos mamma på Huddinge sjukhus. Min bror och jag löste av varandra. Var annan natt. Problemet var nämligen att man inte kunde sova ordentligt där. Vetskapen om att mamma skulle gå bort var en brännande tanke samt att hon skrek hela nätterna av smärta samt att hennes psyke spelade spratt med henne. Hon till och med slog mig en natt när jag skulle lugna ner henne. Hon kännde inte igen mig alls. Frågade bara efter sin mamma och pappa.

Nu hade min bror dock sett till att vi fick hjälp att sova. Tabletter och lugnande varje kväll.

Jag löste av min bror framåt lunch. Jag skulle få vara ledig denna kväll. Bio var planerat sen skulle jag träffa Malin på en krog på söder.

Såg hälsoresan med Lasse Åberg.....tror inte att jag skrattade en enda gång. Tankarna flydde iväg gång på gång. Jag var som i ett töcken. Filmen närmade sig sitt slut. Jag tog på mig jackan och gick ut i gången. Där stod pappa och bara nickade. Jag fattar. Mamma kommer att gå ifrån mig. Hur kan hon vara så egoistisk. Strunta i mig så. Fan mamma ge inte upp. Vi ska ju kämpa tillsammans. Vi två bara. Jag grät....tårarna rann. Jag kunde inte hejda dem. Kom ihåg att jag skrev ett SMS till Malin. Att jag inte kunde komma och möta upp henne. Satte mig sedan i pappas bil och det bar iväg till sjukhuset.

Aldrig förr har dessa gångar känts så långa. Huddinge sjukhus består bara av korridorer hissar och folk som går sakta. Jag sprang. Livrädd, ensam, med en enorm klump i bröstet. Hittar tillslut min bror i ett rum. Mamma låg i sin säng. Hon andades men var inte riktigt där mentalt.

Nu var det bara och vänta....

Väntan blev lång. Jag satt uppe hela natten. Jag bad till gud om och om igen. Hon hade sagt ett par dagar innan att hon aldrig skulle lämna mig. vad som än händer så kommer hon att finnas där. klockan närmade sig 8 på morgonen. Jag var helt slut. Sa till min bror att nu måste vi äta något. Jag tror inte att vi klarar mer annars. Jag sa till mamma: lämna mig inte innan jag kommer tillbaka...

Vi gick ner i cafeterian och tog en smörgås var men ingen åt något. Snabbt skulle det gå med så jag rusar tillbaka. Min bror stannade kvar i entren för att möta upp mammas väninna. Jag rusar upp i korridoren. Springer in i rummet. Mamma låg där i sin säng. Jag säger...mamma, jag är här nu. Då hör jag bara en suck. Hon slutar andas.

Jag skriker. Springer fram till mamma och börjar skaka på henne. Jag tror till och med att jag slår henne i ansiktet samtidigt som jag skriker....hjärtat mitt skär. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. 2 sjuksköterskor kommer rusande. Jon, en sjukskötare tar tag i mig när jag rusar ut i korridoren. Jag ser min bror på avstånd samtidigt som jag faller ihop i Jons armar.

Mitt liv försvann under mina fötter. Panik...panik

Mammas färger ändrades sakta. Vi fick lämna hennes rum. Personalen skulle göra henne i ordning för sista vilan....när vi fick komma tillbaka låg hon där så vacker. Det var ljust i rummet. Solen sken in genom fönstret. Tulpaner låg i en bukett på hennes bröst. Hon var fortfarande varm. Jag pratade med henne. Tror att chocken gör att man inte förstod vad som hänt. Jag hade ju förberett mig på att hon skulle gå ifrån mig..men i efterhand kan jag säga att det kan man inte.

Jag förlorade den 8 januari min mamma, min bästa vän, mitt stöd, min trygghet, en del av mitt liv. Med mig finns hon dock alltid kvar. I mina minnen, i mig i den person jag är idag. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne. Jag gråter fortfarande ibland på nätterna. Saknaden är enorm...



Vår låt mamma...

http://www.youtube.com/watch?v=JI_K7a0FaIE

Little girl don't you forget her face
Laughing away your tears
When she was the one who felt all the pain
Little girl never forget her eyes
Keep them alive inside
I promise to try -- it's not the same
Keep your head held high -- ride like the wind
Never look behind, life isn't fair
That's what you said, so I try not to care
Little girl don't run away so fast
I think you forgot to kiss -- kiss her goodbye
Will she see me cry when I stumble and fall
Does she hear my voice in the night when I call
Wipe away all your tears, it's gonna be all right
I fought to be so strong, I guess you knew
I was afraid you'd go away, too
Little girl you've got to forget the past
And learn to forgive me
I promise to try -- but it feels like a lie
Don't let memory play games with your mind
She's a faded smile frozen in time
I'm still hanging on -- but I'm doing it wrong
Can't kiss her goodbye -- but I promise to try